På 16,4 kvadrat
Jag mår bra, mycket bra. Min tid i Köping är över sedan en tid tillbaka, jag har lämnat det trygga småstadslivet för en ny vardag i en kokande stad. Mina drömmar besannas vare dag jag klarar av ytterligare ett steg i kampen mot paragraferna. Jag jobbar inte men det känns ändå som att jag har ett heltidsjobb och mer därtill. Nu kan det uppfattas som att jag klagar eller gnäller men jag har nog aldrig trivits så mycket som jag gör nu. Detta är livet.
Mina 16,4 kvadrat har blivit hemma, något jag inte trodde när jag stod på Centralstationen i mitten på augusti nyanländ till den stora staden i väst. Korridorslivet är charmigt på sitt sätt, en andra eller tredje familj skulle man kunna säga.
Ses i ekonomiska!
Kommentarer
Trackback
